Jamen hej du tjocke fan hur mår du idag då... En bulle och varm oboy på det kanske

Efter sommaren är det bara ge sig på skolbänken igen, socianomprogramet here I come. Älskar att lära mig saker och variationen som bara en skola kan ge. Men med detta så hoppas jag också efter skolan få ett härligt variationsrikt jobb att trivas med även om undersökterskayrket ger mig mycket så ger det mig inte rillräckligt. 

Jag vill göra mer än vad de kan ge mig och få en lön jag förtjänar som usk yrket aldrig kan ge, helt sjukt vad underbetalt de är med tanke på vad man gör.

 

Finns väl massa fördelar egentligen jag vill fortsätta plugga. Mest för min egna del, jag vill ha mer kött på benen och variera mig till något jag velat som yngre. Mer frihet, mer val, och mest av allt jobba med ungdomar. 

Bästa med lördagar är lördagsgodiset, även om det är lördag väldigt många dagar i veckan ibland. 
Men måste trycka i mig saker, även när jag är så mätt att jag spyr och knappt vet hur man ska få i sig nått så är jag fortfarande hungrig. Blir galet på detta pms ibland. 

 

Nu är jag mest sugen efter lite mer skidåkning. Att susa nerför baken efter mörkrets inbrott är höjdpunkten på mysighet och sen komma in i ett varmt hem med varm oboy är oslagbart. 

 

Nej, jag förstår faktist inte det.
Nu har jag bett flera förklara för mig varför man ska dricka alkohol, och de förklaringar jag fått förstår jag inte, på topp 1 ligger "det är gott" ja men det är riktigt friskt källvatten också enligt mig, eller nån läsk ibland också. Andraplatsen kommer det där "hur kul är det att sitta nykter när alla andra dricker"
Ptja har man så tråkigt att vara sig själv så kanske man behöver lite alkohol, jag trivs dock med att vara mig själv så det köper jag inte heller.
Sagt och gjort, inge mer sånt alkohol för min del, inte för att bli "nykterist", avskyr de ordet, utan för att det helt enkelt inte tilltalar mig på nått sätt, jag ser ingen som helst poäng i det så varför göra något man inte förstår varför man gör?
De är inte godare än nått annat, det blir inte roligare än vad jag skulle ha ändå och jag behöver inte ändra mig för att bli accepterad för det är jag redan. Känner inte heller något sug efter det men så är jag lite mentalt handikappad också så kanske därför jag inte riktigt hajjar poängen med det

 

Blogga vad är det?
Hinner inte med datorn längre, eller på länge snarare, det verkliga livet kallar och detta bloggande är som inte prio ett. Men så har jag aldrig funnit bloggar som "hej idag åt jag pannkaka" eller "nu har jag vart på toan" inlägg särskillt intressanta och det är just en sån blogg denna hade blivit också om jag klämt in några rader.

 

Allt flyter på mer eller mindre, skolan är lite flum som tyvärr också påverkar betygen mina. Ett B kanske inte är så illa men när man hade god chans till A och fick inte det pga allt flum så blir man rätt less. Tack AF, ni gjorde allt värre snarare än bättre.

 

Lite mysbilder på små godingar :)

 

Första omgången gick bra, sunt förnuft och enbart sluta med socker gjorde dundersusen. 26 kg senare och jag hade en lyckligare kropp, fastare och framförallt friskare. Min Crohns känner jag inte alls av längre.

 

Det var förra året, nu är det dags igen men denna gång bara för att göra mig lite mer fast och detta med att träna. Jag hade sockeruppehåll en vecka och nu äter jag lite gotte en gång i veckan. Det räcker med en vecka kändes det snabbt, innan kunde jag lätt trycka i mig en påse ostbågar själv, nu får jag några nävar sen har man tappat smaken för det.
Man märker hur skrämmande mycket socker faktiskt påverkar en, det styr inte bara suget utan även mängden.

 

De sötaste... 

 Ursäkta min frånvaro. När jag vart lite off härifrån så har jag under tiden funderat en del på hur det är att enklare att göra för andra att hitta till ens egna blogg. Nyckelord är ju ett säkert sätt men t.e.x nu med tanke på hur många modebloggar det är så kan just mode få en blogg att hamna långt bak på söklistan i google.

Det finns många siter och ställen som skriker ut hur man ska öka sin synlighet för sin blogg. Men det är inte allt för många som kan lova vad dom håller. Speciellt inte på populära ställen där konkuransen är hård.
Sökoptimering däremot är ett bättre sätt att synas bättre, för att få info om sökmotoroptimering så kan du antingen klicka på länken eller som den just förespåkar bara googla.

En intressant sida som just tar upp detta och riktiar in sig specifikt på den ledande SEO är Hittaminsida.se som är lättläst så till och med blondiner som jag kan förstå vad de menar utan massa krånliga krav eller ord.
Detta enbart som ett tips, själv är jag inte så läsarkåt eller orkar ragga runt på läsare utan nöjjer mig med dom som kommer, nya så som gamla. Och det märks väl på statistiken också som går från 1500 till 50 upp och ner beroende på vad jag skriver om. Det var också det som fick upp mitt intresse vad det egentligen är personer söker på för att hoppa in här.

 

lÄr du så som jag nyfiken på hur det funkar med sökfunktionen och vad som faktiskt händer när du klickar in ett ord på google så tycker jag du ska läs mer om sökmotoroptimering här.

Ett måste att läsa verkligen.
Här snackar vi inte om mesiga vampyrer som glittrar i solen utan de är fula, mordiska, blodtörstiga och är enbart ute efter att stilla sin törst.
Bakom alla står Mästaren, en som brytit sig fri från de uråldriga och har bara en plan, det är att ta över världen. Vilket han också lyckas med och de få som är kvar kämpar för att överleva, massakera och hitta ett sätt att utplåna mästaren på.
Spänning från början till slut, en vampyrserie för de mer vuxna personerna, ingen gullig romantik eller pluttigull... Inget här är gulligt, kärvänligt eller romantiskt med dessa vampyrer

 

Jag har återgott till att sitta helt försjunken i böcker igen. Efter att ha småläst böcker lite då och då under många år så har jag nu börjar begrava mig i dom som jag gjorde som liten.
Men också åter igen så känner jag att jag finner en slags nerstressande ro att kunna leva mig in i en annan värld, andra bekymmer, livsöden och äventyr. Jag är kräsen med mina böcker men när jag väl kommit ner i det här stadiet så är det svårt att lägga ifrån sig boken jag sitter med också.

Det är lite sinnesfrid och på nått sätt också sätter det igång min fantasi igen som varit i koma känns det som en längre tid. Jag har saknat min fantasi som skapat så mycket. Jag kunde sätta mig med en enkel blyerts och teckna fram fantastiska saker, eller skriva dikter jag knappt kunde förstå de är från mig, sagor berättelser strömmade ur mig eller som i internets värld så designer och bilder kom upp ur mig innan jag ens han bli klar med den första. Allt det har vart vilande, jag har känt noll lust, engagemang eller ens ork till något sånt.
Men vad lite böcker kan göra för att åter igen väcka igång det inom mig. Mest det jag skapar med pennan utanför datorn. Jag är fortfarande sjuk på elktronikens hela väsen, så överdrivet än.

Vissa dagar känner man sig mer ensam än andra. Det går inte att undvika. 
Jag känner mig kluven, jag har länge vetat vad jag velat, men så bara nu så vet jag inte längre. Plötsligt är jag inte längre så säker på min sak och börjar fundera på hur jag egentligen vill ha det. Om det är detta jag vill, ska mitt liv alltid se ut såhär? 
Kommer mina barndomsdrömmar bara att förbli drömmar? För när slutade dom att bli sanna, många har jag gjort till verkligen, några få har jag kvar men som sakta börjar att bli som en dimma som bleknar likt drömmar gör när man vaknar upp. 
Kommer mitt liv att fortsätta snurra runt i samma bubbla med städning, tvätt, filmkvällar hemma och oroa sig för vad dagens middag ska bli? när jag gick från att vara den där spontana tjejen som var mer ute än inne, som konstant hade något nytt att göra, någonstans att åka, något som triggade min äventyrslust mer än vad jag hann med. 
Jag älskar mitt liv idag, att kunna njuta och luta sig tillbaka, men jag saknar också spänningen i mitt förra liv.
Jag kan dessa ensamma stunder sakna att bara vara mig själv. 

Min mamma ringde lite sorgens och undrade om jag haft en tråkig barndom. "Nej klart inte, vaddå menar du?" utbrister jag. Hade stackaren fått för sig det. Men nej, alltså min barndom var som Barnen i Bullerbyn, helt fantastisk och rolig men upptåg, lek med grannbarnen och alltid något att göra även när det var skitväder så fanns det något att hitta på. 
Visst har jag haft det tuffa stunder jag skrivit om förut, men det är saker jag ändå uppskattar för dom gjort mig starkare, bättre, gladare och uppskattar allt det små jag har och hade. 
Har hur många minnen som helst som får mig att ofrivilligt dra på smilbanden vid bara tanken på dem. Där uppe så gick ju som solen inte ner heller på sommrarna, ibland så muttrade man över det när man var  sjuk och ville sova men i det stora hela så var det en stor uppskattning där dagarna aldrig tog slut, de avlöstes utan att man ens lade märke till det. Då kunde man alltid känna sig trygg, gå runt sena nätter ensam eller med vänner och veta att inget hände, en kompis vara bara en dörrknackning bort och det var alltid ett litet gäng som hittade på upptåg. Mer kan nog ingen begära i en uppväxt, önskar att alla fått uppleva den fantastiska barndomen jag ändå hade.

Till er läsare. 
Tänk på att jag ser alla IP-adresser även ni som bara kikar in och läser så loggas era IP adresser och skickas till mig...
Självklart ser jag även IP-adresserna till er som kommenterar men det är en mer självklarhet, tror många glömmer att de anonyma, tysta smygkikarna också loggas.

Lite mer bilder på St Nicolai riddarna, lika kul att se på så som att fota.. 



Klicka för större bild:
      
     
  

 

 

De flesta kommer förr eller senare fram och berättar att dom har det svårt att bli insläppt i mitt liv. Vilket jag är väl medveten om. Det är egentligen inte pga min bakgrund, förr var det därför men numera så vet jag också att det är för en bra sak. Jag är sådär löjligt godtrogen, tror de finns nått gott i alla. Men inte för den sakens skull så är alla värda att komma innanför mina murar. 
Det är stor skillnad där emellan dom två. 
Alla i min närhet har fått kämpa hårt för att jag ska öppna dörrarna, och oftast har jag bara gläntat med dom, ändå så är det bara 3 personer i mitt liv som jag är helt öppen med, som jag släppt in helt. Ibland undrar jag varför mina vänner ens stannar, varför jag har några över huvud taget. Jag är inte den som spottar ut smaskiga detaljer om andra, berättar om senaste som hänt mig eller ens frågar om saker och ting. Vill dom berätta så gör dom det tänker jag, har jag hört nått om någon annan så är det ju min uppfattning, inget man behöver vidarebefodra och berättar om min dag i minsta detalj känns bara allt för meningslöst då jag inte riktigt förstår varför andra ska behöva veta vilka sockar jag valde, vem jag pratade i telefon med i morse eller om jag köpte samma skor som Britney Spears. Ändå så står mina vänner där, dom kämpar för att få vara innanför mina murar, vissa familj som litar på mina anledningar, andra bara vanliga personer som nog vet att jag är värd det. 

Jag tror ingen kommer in i mitt öppna jag de första åren, låter kanske hårt men inte så jag sitter där som muren, jag håller bara mina känslor, tankar och funderingar i säkert förvar. Vissa i min egna släkt har inte  ens lyckats under hela min livstid. 
Ändå så behöver jag aldrig vara ensam, det finns alltid någon där ute som jag kan ringa till, besöka eller bara umgås med utan krav eller måsten, bara vara precis som den jag är och vara accepterad för det. Det som är så skönt med dom runt mig, även om jag har den största borgen men vallgrav som är besatt av hungriga krokodiler så finns dom där om det är något. Det som värmer mig, jag kan vara såhär hela livet men ändå finns dom där... 

Ett tag sen jag uppdaterade om vikten. Men den går stadigt neråt, eller just nu står den still men det också för jag själv stannat upp lite inför sommaren och tryckt i mig mer än vad jag är van vid, dvs lite småtande igen som är ett stort ajaj. 
Min målvikt inför sommaren är nått, 21 kg är borta och jag njuter av kläder jag inte haft på lääänge, eller ens över huvud taget. Sen efter sommaren ska jag kämpa bort lite till, den sista lilla slutspurten på 5 kg, nu vill jag bara njuta utan att tänka efter före jag gör nått. Även om vanan är rätt inne nu att ta hand om kroppen så är det också bra att kunna ta lite pauser och bara rucka på allt och misshandla den lite, även om jag vet det innebär att jag kanske som nu står stilla eller till och med går upp lite. Men 0-.4 kg är rätt normalt att gunga emellan så inget jag bekymmrar mig över. 


Ingen före-efter kroppsbild då jag som sagt inte är helt klar än. 
Men jag har börjat med BM metoden mitt i allt också, lockat fram mina lockar lite mer oc slutat misshandlat håret så mycket med massa jox

Ja ibland är dom för söta för att det ska vara lagligt ♥
De små råttorna, den längst ner ser ut som en liten Chewbacca enligt mig men de fick namnen Kola och Choklad. 

Lite husdjur man fotat genom tiderna

'

Vissa dagar är soliga dagar! 

Nu snart ska man ner på stan och träffa en ny bekantskap, alltid kul att lära känna nytt. 
Det gemensamma i detta sammanhang är såklart råttorna men även böcker, historia... 
Hon älskar dessutom Sushi, woho för det, ingen vill käka det med mig så det är klart man passa på med lunch på stan. 

Snart börjar semestertider för alla, ja utom mig där är det tvärt om att snart börjar jobb, men jag klagar inte. Jag älskar det, tar semester i höst istället.