Min allra mest älskade vän, att beskriva saknaden efter dig går inte. 
Att se dig komma lunkande mot mig när man ropade på dig i hagen medans alla andra hästar gjorde sitt bästa för att undvika att bli infångade. Att få borsta av dig all himla lera du alltid drog på dig och att jag aldrig behöver oroa mig för att du skulle svika mig. 
Alltid fanns du där med bakåtstruka öron, en hov i luften som viftade irriterat bort de som du lyckade skrämmas, tyvärr så ju surare du försökte se ut ju sötare blev du och inte ens barnen lyckades du skrämma. 

En vän för livet, så många minnen, jag ler vid varje ett av dom. Jag önskar alla kunde haft en sån bra vän som jag hade..

I helgen var man på Mösseberg och traskade runt lite, fick lite fotat men de mesta av djuren känns fortfarande rätt trista i färger, påfågeln som brukar vara en dröm att ta bilder på såg fortfarande rätt spretig ut med sina fjädrar men denna filur med sin färgglada dräkt var riktigt fräck, men vart en bild av många som inte var suddiga tyvärr.