Att lära utan att göra är som att älska utan att röra. 

Det är egentligen en sån enkel sak, men ändå så svår att lära sig för många. Att den enda man kan kontrollera, ändra eller forma är inte den bredvid sig utan en själv, det är endast ens egna jag som går att göra precis så som man vill. Ändå så vet man och ser man allt för många som styrs av andra, kanske inte av andras mening utan ändå av sin egen men på den vägen glömmer sig själv vem dom är. För det som människor kallas själviskhet, det som så många betraktar vara något mot sig själv är egentligen att tvinga någon annan att leva sitt liv som man själv inte besitter eller kan klara av.  

Kärlek och respekt är ändå den värsta hungern som finns i världen, den finns överallt, hos var och en som andas och ser, så varför inte börja med att älska sig själv för kan man inte den konsten hur ska man då kunna älska någon annan. Att uppskatta det andra är bra på, även om dom är bättre på det man själv är som bäst på så kommer man kunna nå en helt annan nivå i sitt liv, och uppskatta sig själv på ett helt annat sätt. 

Le mot spegelbilden så som du ler mot andra, det lyser upp ens hem mer än vad något annat ljus någonsin kan åstadkomma både på insidan och utsidan. Även då hindren tycks vara högre än vad stegen räcker till så se ändå lösningen i de som kan göras, istället för att se det stora hindret i hindret så se vad det kan åstadkomma för  fördelar i ens egna lärdom.