Från att stadigt sitta och göra frågor på frågor från boken ang Gerontologi till att helt plötsligt vara på ostadig mark. Det är sådana här tillfällen jag saknar något varmt och lurvigt att mysa ner sig brevid, sådana här tillfällen man vill ha Giiza uppe i sängen sin.
Det kom upp i tanken redan tidigare idag innan allt, jag får mer än gärna låna A´s två siameser men frakten ner hit är ju den tråkiga biten att den blir lite svår. Ibland behöver man ett par oförstående ögon som kollar på en utan sympati men ändå finns där och bara är. Jag är svårt sugen på att leta upp en minilurv att ha sin hand om, men de är så mycket mer som ska passa in, folket runt en. Min vilja är inte alltid i förstahand även de gånger den är genomtänkt.

Min moster Lilian, gick hastigt bort, ena stunden är allt bra, andra stunden så rinner sakta tårar ner för min kind. Hon gjorde mycket för mig den tiden ja bodde 98% själv på Freja, och även efter så som före. mina önskningar blir inte alltid som jag själv vill, inte dom allra största kanske men att fått såga det hade väl inte vart förmycket begärt, kanske beror på vem man frågar.
Mina tankar, mina känslor och mina minner ligger hos henne idag, imorgon och sen får jag se hur det ser ut längre fram, jag börjar med idag och morgondagen, de närmsta. Jag vill inte tänka mer nu, det räcker. Jag gräver ner ansiktet i boken och hoppas på att få läsa ett svar där, något svar, men ämnet i sig är helt fel vald tidpunkt, någon jävlas helt klart för det är fel, allt är fel.