En dödad är tragedi, tusentals döda är statistik
Men är de flera så hamnar det genast på den statistiska sidan och med inlägg iform av andra statistiker i liknande situationer hur det utvecklats. Är människan så simpel att den bara kan ha en känsla åt gången, precis som Tingeling i Peter Pan, är hon bara en förebild av hur det egentligen är men som ingen vågar erkänna.
Måste personer vara en och en för att bli en enskilld individ, såfort de handlar om grupper så är de inte längre en enskilld människa och kommer därav behandlas som alla andra inom den gruppen vare sig denne är lik dom eller ej. Alla blir dragna över en kam och det oftas av andra grupperingar som glömmer av att var och en av dessa har sin egen bakgrund.
Jag kan säga att många förtjänar de men så finns också den där andra halvan av personer som inte förtjänar det men ändå dras med av det som är mellan, denna spänningskraft som få kan stå emot och säga ifrån.
De borde veta och acceptera att de kommer bli behandlade därefter..
Vi gnäller att man ska se människan som individ men ingen ställer kravet att varje sk individ ska ta ansvar för vad dom själv sätter sig i för situation, går de med i en grupp så måste de också därav inse att de blir sedda som gruppen i helhet.
Privat
We need not think alike to love alike
ibland när man öppnar munnen och man tror att orden kommer att flöda men istället så kommer ingenting, som om tysnaden är det som fyller ut det som trycker och det stumma är det enda som hörs även om man skriker.
Det är som om man hör alla prata på ett annat språk, man förstår vad de säger men man kan själv inte uttrycka sig med dessa främmande ord, man försöker hitta orden som ligger därinne men de kommer inte ut hur man än försöker pressa fram dem.
En munkavel kan man inte skylla på, munnen är ju fri, ändå så är man stum då ord är överflödiga...
Men varje gång man ser det där ansiktet efter en tids längtan, då även några få dagar känns som en evighet och då veckor är en oändlighet så vill man säga mer än vad det finns ord till att säga.
Det gäller att lära sig formulera de där nya gamla språket, att hela tiden hålla sig uppdaterad om alla nya ord och minnas alla de gamla. När en dag närmar sig och man känner sig helt utelämnad åt något okänt men ändå så bekant, när man känner att att vinden blir till storm och det finns inget lä runt en som man kan ta skydd under, man vet att man har sig själv och den styrka som man bär och det enda man kan lita på i slutet är ens egna ben står emot den hårdaste knuffen. Det är kanske då man för första gången känner riktig rädsla, då de där tydliga gestalerna inte är mer än suddiga konturer mot horisonten...
Jag är där för att göra dem tydliga igen, även om jag måste korsa hav, berg och ta mig igenom orkaner så kommer du bli en tydlig bild jag kan röra, se och höra. och jag kommer bli en tydlig bild som du kan ta lä emot i den hårdaste vinten.
För dagarna glöms inte av även om man inte minns dem..
Have A Little Faith in me
Det är rätt intressant vad musik kan göra med en. Vilka minnen det kan dra fram, känslor och lust.
Livet är full av överaskningar, men för varje ny dag och för varje ny erfarenhet så kan man inte backa bakåt utan bara bli en erfarenhet rikare för varje gång, en erfarenhet att utnyttja och forma til precis det man själv vill.
Ena dagen har man allt planerat, man vet precis vad man har, hur livet ser ut, vad kalendern förtäljer, dvs den där grådaskiga livsstilen som man knegar vidare i för att sen nästa dag bli omkullkastad och hela ens värld får plötsligt nya former och nya färger, allt blir inte längre som de brukade vara och med ens så har de fått en ny innebörd.
Men de kommer alltid nya beslut, vad man ska göra med denna dag, fortsätta planera och envist knåda vidare på samma deg eller göra något helt nytt av de nya, våga ta det där steget att utforska lite mer, lite mer nogrant. Eller om man ska stanna i sin trygghet och plocka fram lite i taget, att lägga det i en låda och bara glänta lite på lite i taget tills man sett hela bilden och sen göra sig en uppfattning om vad det är man egentligen ser.
Även om det inte alltid är samma bild som alla andra sen, en illution av en verklighet eller en verklighet av en illution!
