Life is a bitch - so am I - deal with it!
Fördelen med en egen blogg är att man kan skriva precis vad man vill, om vad man vill, när man vill och folk läser vare sig dom vill eller ej. Det är då man har lyckats, när man får respons, för som de sägs att all publicitet är bra publictet. Just nu är jag bara så överdrivet fotosugen, var ut en sväng igår med lite regn, rusk och åska men det var inte riktigt så som jag ville. Åskan missade jag helt däremot, musiken var på lite för högt och med det så klagar jag inte det minsta, när jag väl fick reda på det så avr det tyst tills man såg att himlen lystes upp för nån sek och sen mullrande men det var allt.
Jag passade på att göra lillasysteryster lite avis iallafall när hon sitter därute i stugan och kollar när småpojkarna leker, hon fullkomligt älskar åska, men mitt i allt så börjar hennes bil ta form och med det så är hon snart här nere så vi kan göra stan osäker muhahaha.
Denna gång kan inte heller "någon" tuta i morsan massa BS så hon får dåligt samvete som sist vilket är bara pricken över i:et.. Sisters forever!
Tvätten är i tvättmaskinen, jag är sminkad och resten av dagen flyter på sin stilla gång, söndagar är tråkiga så som sköna. Bara ta det lugnt och inga planer, njuter av ron och musiken som strömmar, balkongen som står vidöppen och lugnet så som stillsamheten innan allt startar återigen av en ny måndag!
Man behöver inte ett vapen för att döda någon men det underlättar
Tacksamhet, uppskattning, att tacka... Det spelar ingen roll vad för ord man använder, för alla betyder samma sak.. Dvs glädje. Vi ska vara glada och tacksamma, för vänner, familj. Glada av bara livet och leva det, vare sig vi gillar det eller ej. Vi ska visa det genom att fira eller genom att hela tiden uppvisa den fasaden om att allt är perfekt.
Kanske är vi inte menade för att vara lyckliga, kanske har uppskattning ingenting att göra med glädje. Kanske är det så att uppskattning betyder att man vet vad det är man har, för vad det är, att uppskatta de små segrarna man får och att behandla andra så som dom behandlar en själv, ge till dom som ger och gå ifrån dom som endast kan ta. Att beundra det som det tar att helt enkelt bara vara mänsklig.
Vi borde vara tacksam för de saker vi känner till väl, och kanske borde vi vara tacksamma över dom saker vi aldrig kommer att känna till, saker som andra aldrig borde behöva få veta.
Sen i slutet av dagen så är vetskapen om att vi har modet att fortfarande stå upprätt är anledning nog att fira.
avund är den bästa formen av smicker...
Vaknade av att solen stack en i ögonen, upp och hoppade och tog tag i det sista av städningen. En frisk doft i lägenheten sprider sig och av någon anledning så har dom fått för sig att starta elementen igen för vardagsrummet var en bastu. Smidigt att göra de ibörjan av sommaren så balkongen har stått på vid gavel, visseligen är den öppen varje dag de senaste veckorna. 
Renegade Five går i högtalarna för fullt i högtalarna blandat med lite nostalgi Blümchen, det var ett tag sen men ändå så kan man ha endel låtar på repeat.
Kikade in på blocket, på tal om kaniner och endel snack om häst längre fram så fastnade jag pladask för denna tjej.
Helt ljuvliga, mailade ändå men i svag tro att någon var kvar ändå mest för checka och till min förfäran fanns de en tjej kvar. Vad sjutton gör man nu då, jag är helt förälskad ju.
Det andra jag fastnat för är Percheron, dock finns de få av dem i sverige och att importera är inte det allra biligaste.
Men drömmar finns av en anledning, ingen tid för det nu ändå. Kommer bli enheldel praktik ihöst och skolan är minst 4-5 år till beroende på vilka tilläggsutbildningar jag väljer så det får bli efter det, jag har inget bråttom på de punkterna, man har hela livet framför sig ju. 4
more and more
Fick lite ölglas från pappa för några hundra år sedan nu känns det som. Han sa jag skulle hålla idem. Nu tänkte jag minsann att jag ville utöka lite och ha lite mer än 6st bara men efter både googlande och sökande på div second hand annonser så finns dem verkligen ingenstans att få tag i. Lite trist men lite kul också kanske.
Hurvida god ölen är har jag då ingen aning om då jag aldrig smakat den, skulle tydligen vara lite orginell, men det tänkte jag lista ut någon annan dag framöver om den är värt det, glasen är iallafall snygga och får fortsätta med att pryda hyllan min.
Att Åre var största anledningen till dem får dem lite mer plus i kanten för. Jag saknar ibland på vintrarna att bara dra till backarna och svischa ner, finns visseligen en backe här men som sagt bara en, och en extremt kort en som dessutom med högt pris kan dom inte ens garantera att den är öppen alla gånger.
Men jag saknar inte mitt barndomshem, känns inte ens något sug för att åka upp alls mer än att hälsa på A dvs, men hon kollar ju på husgårdar lite längre ner i landet, vore hur kul som helst om de hittade något nära mig.
Städat idag, inte ett dammkorn eller hundhår sålängt ögat kan nå, men som lite störmoment så är de omöjligt att komma åt bakom elementen där mycket av skit samlat sig och verkligen skriker ut deras existens. Men en vacker dag kommer jag åt de också.
Remember Me as a Time of Day
Ibland blir man förvånad över engagemang man släpper ur sitt grepp för engagemang är komplicerat. Ibland förvånar man sig själv av åtaganden man gör eller är villig att göra för äkta engagemang kräver ansträgning men också offer. Det är kanske därför man ibland måste lära sig den hårda vägen att välja våra åtagande noga.
Men för att klara det och verkligen fixa det rakt igenom krävs det att man brinner för det eller har riktigt starka känslor som man vet man får gensvar på det man gör och uppskattas. Man måste vara villig att göra eller säga saker som kan ibland göra mer skada än nytta, ibland göra mer nytta än skada, en risk man måste vara beredd att ta.
För allt handlar om att offra sig, visa sin strupe och ta allt inklusive riskerna med det. För om inte så kan man lika gärna vända ryggen och gå, låta det vara och lämna det till någon som är villig att ta den chansen.
Igår fick jag av mig en tung ryggsäck från ryggen, en som hängt på axlarna och skrikigt ut om sin närvaro men som jag ändå inte tagit av mig. Men ändå så tog jag risken igår att låta en annan ta över den, men istället för att bära den så plockades alla stenar ur och närvaron av den var inte längre besvärande. lättnaden går inte att förklara men tanken om mig som en annan person, som jag skrev tidigare att jag inte är jag längre... det var bara fel...
Jag är fortfarande mig, men med nya erfarenheter, en ärligare start, jag håller inget inne längre, kanske för att jag nu inte har samma börda att behöva bära det utan låta någon annan hjälpa till med det, någon som ändå varit där hela tiden men som jag inte tidigare sett på det sättet, det är nytt, det är skrämmande men också så oerhört fantastiskt och härligt och bandet som jag trodde skulle bli skörare har snarare bara blivit starkare.
Det var en gång...
Jag ska dra till krokom en sväng isommar är det helt spikat, ett måste att träffa A igen och hennes mini M. Jag kikade på storlekar i 62 och att en människa kan vara så liten är helt otroligt, hon kommer vara 6 månader då, att vi båda stog där efter skolan känns ju som igår, allt var en lek med livet då. Det var ett tag sen nu och saknaden efter henne är stor att man inte kan umgås så ofta som man vill.
Vi gick emot mycket, vi är och var varandras olikheter, svart och vitt, natt som dag. Hennes mor kunde aldrig förstå hur vi kunde vara så bra vänner då vi är helt natt och dag men hon var nog mer glad att någon kunde få ner A´s fötter på jorden ibland, men jag önskade alltid att jag var mer som henne men har man blivit överkörd av både familj och skola hela sitt liv så bodde man i sitt lilla skal. Men hon öppnade upp mig och idag är jag en helt annan person och jag har mycket att tacka henne för och lika mycket att tacka J, två individer som fått mig att inse att jag har en talan, är en egen person och jag kan stå för mitt tyckte utan att för den delen bli hatat, snarare tvärt om.
Jag har börjat promenera 2h varje kväll mitt på det. En skön avslappnande avslutning på dagen jag verkligen behöver. Antingen att bara gå och prata av sig i telefonen eller så går man och lyssnar på musik och är i sin egen lillavärld med tankar som ryker runt och drömmar med framtidsplaner som strömmar.
Framtiden är ljus, G funkar fint vid möten, utbildningen tar sig, sommaren närmar sig och min mage..mmm, min mage är underbar.
Wish you where here...
Dagen börjar och slutar rätt lika, däremellan så kan det variera men med samma röda tråd som ändå formar ens dag, när man vaknar så snurrar tankarna om värre vad de gjorde på kvällen men precis som på kvällen så undersöker jag mitt tak för att upptäcka att det ser fortfarande precis likadant ut som några timmar innan och med samma bilder som bränner på näthinnan.
Min koncentration är nere på noll och jag får inget vettigt gjort underdagen, det man preseterar blir en likastor överaskning varje för mig själv. Men ändå, vem är jag och vad är jag?
Kan ingen annan svara det istället för mig, det vore väll ändå inte förmycket begärt och jag vore öerhört tacksam men även om det är precis det de är, förmycket begärt, för ingen annan kan någonsin komma att kunna svara på det.
Jag måste hitta mig själv igen, och trivas med det jaget igen...
Min lägehet istort, jag orkade leta fram de nya bilderna jag tagit och tänker defenetivt inte ta kort så som de ser ut nu så får nöjja er med några år, den enda skillnaden är ju faktist bara sofforna, har beiga skinnsoffor numera och ja såklart så är råttorna och med den råttburen som är såld och stod i köket.
kikade
Källa: Klicka här!
utsidan först...
Jag är för otålig, orkar inte fixa med vidarelänkarna men slängde upp nya bloggen nu ändå. Det gick inte länge med en meny så fixade äntligen det dubbla och kunna dela av lite med, blir som mindre rörigt. Hissa eller dissa är frågan...
Mer jag inte orkar är småtjaffs just nu, jag har större problem att ta hand om än att gå runt och tänka på andra människors muttrande över bagateller, även om de är nått som inblandar mig så är det inte dödligt så tänker jag helt enkelt inte göra något åt det heller, min energi går åt till helt andra saker och jag prioriterar högre än det.
Så som svar om jag bryr mig om någon tjurighet eller hurvida ditt liv ser ut så nej, jag bryr mig faktist inte med handen på hjärtat.
Jag har vart här förr, tagit det vägskälet då jag lägger mig ner och skiter i vilket. Skillnaden nu är att jag inte skiter i allt utan bara om alla andra som inte har en stor del av mitt liv att göra.
För när dagen är slut, är det enda man vill... att vara nära någon! Så grejen med att hålla avstånd och låtsas att man inte bryr oss om varandra är egentligen bara skitsnack. Så man väljer vem man vill fortsätta att vara nära. Och när man väl valt dessa människor eller människa så brukar man hålla sig fast vid dem hur mycket man än sårar dem.
Dom som är kvar vid ens sida vid dagens slut, det är dom som är värda att behålla.
Med handen på hjärtat så kan nära bli för nära ibland, men ibland kan intrånget på ens personliga sfär vara precis det man behöver just då.
Bara bilder
lilla G i full frihet, överlycklig men en timme senare så var hon totalt slut
på G efter löv, dödas det ska dom minsann
Sprang på lite hemska nyckelpigor också
men dom gjorde sig väl på bild
Efter fredagen, ett av flera blåmärken som heter duga
Världens gulligaste hund
många viktiga saker behöver inte sägas utan bara göras
Ändå så kommer det salt smak från mina ögon, ändå trots allt så känns det helt okej men ändå inte. Tiden är allt som får utvisa just nu.. det borde vara fullt okej, men det är sålångt ifrån det som det bara kan bli, men ett litet steg är taget och just det steget känns bra, riktigt bra och inget jag ångrar eller kommer ångra mig, jag trivs..
För att hålla tankarna borta som mest så har det blivit enheldel fotande, kamerabatteriet gnällde att det var tomt så det blir att ladda den innan jag kan få se bilderna på datorn, några hoppas jag är lyckade iallafall då det vart endel tafatta foton mitt i allt.
När man äntligen kom in innanför dörren sin så vart det att bråka med bloggen, jag är less på min design och efter att ha suttit och gjort till andra hela veckan så kändes det som det var dags för min egna att få sig en ansiktslyftning. Men som vanligt går det inte som jag vill, under enheldel svordommar och längtan att få banka iallfall lite på tangentbordet så får jag ge mig för kvällen, jag är totalt slut, men ingen huvudvärk sålångt jag kan känna.
Jag tog en 1½ timmespromenad med G imorse, solen sken och en sval vind svalkade ner mig och det var mer än givande, det på fler sätt än ett.
Just nu kan jag bara inte hålla ögonen öppna och sängen skriker efter mig men den känns inte lockande, inte emr lockande än vad den gjort, kanske mindre änså. Kanske för att det är alla tankar jag vill rensa eller funderingar jag vill bli kvitt med, sömnen ger mig drömmar som i sin tur förvränger saker till något helt annat jag inte vill kännas vid. Kanske det är dom tankarna man har, det värsta tänkbara men som ändå inte är och förmodligen inte kommer att bli finns ändå där.
Vad stökigt det är, har du haft inbrott eller? Nej, utbrott!
Kemin stämde verkligen, jag trodde inte det skulle klicka vid första mötet och jag har lagt alla korten på bordet, allt från hennes positiva sida till hennes mer dryga hyss hon får för sig men dom verkade inte avskräckt, snarare mer peppad att få lära känna denna galna lilla varelse.
Hon har verkligen en stark personlighet och det har jag lyckats få fram och hon själv har visat vilket också känns skönt att dom inte la benen på ryggen.
Jag hade däremot en hemsk migrän innan, det hade jag hela dagen men den vart värre framåt kvällen, jag bet ihop under tiden men efter dom gått gick jag direkt till sängen och kröp ihop där, den var totalt olidlig, jag har haft migränattacker innan men denna var rena tortyren och tillslut så stog jag inte ut längre.
Jag överlevde natten iallafall, vaknade av att solen var på sitt bästa humör när jag önskade mig åska och regn för omväxlingens skulle eller iallafall att passa mitt humör.
Men jag drog mig ändå ut på en entimmes morgonpromenad med G.
"Kärleken frågar vänskapen:
-Varför finns du?
Vänskapen svarar:
-För att torka alla tårar som du skapat.."
Privat
Totally confused girl..
Smärta kommer i många skepnader, ett litet sår, ett svagt skrubmärke, den slumpmässiga smärtan, den normala smärtan, som vi lever med varje dag. Sen är den den sortens smärta man inte kan ignorera. Den nivån av smärta som blockerar ut allt annat, den som får resten av världen att suddas bort tills allt man kan tänka på är hur mycket det gör ont.
Hur man sen hanterar det är upp till var och en..
En smärta, vi uthärdar den, rider ut den, omfamnar den, ignorerar den... och för endel av oss är det bästa sättet att hantera smärtan att helt enkelt slå sig igenom den.
Med smärta kan man inte göra annat än att rida ut det, hoppas att det försvinner av sig självt, hoppas att såret som orsakade det tillslut läker. Det finns inga lösningar, inga enkla svar, man bara andas djupt och väntar tills det ebbar ut.
För det mesta av tiden så är smärtan utståbar, men det kommer tillfällen då smärtan tar sig in till dig när man som minst anar det, det är långt under bältet och släpper inte taget iförstahand.
Enda alternativet är att stå ut och slå sig igenom, för om sanningen ska fram så kan man aldrig fly från den och livet kommer alltid att ge mer av det...
Shoulda been coulda been...
Helt fucked up.. Allt som bara surrar är "jag vet inte" Jag ställer mig alltid frågor, och svaren brukar alltid vara olika även om det ibland är samma fråga men nu är det samma svar på vad jag än ställer för fråga istället.. dvs jag vet inte.
Alla har vi våra ärr på alla möjliga ställen, som hemliga kartor över sin historia. Diagram över gamla spår. De flesta av våra sår läker och lämnar bara ett ärr efter sig, men inte alla. Endelsår har vi med oss överallt och även om de har läkt så dröjer sig smärtan kvar.
Våra gamla sår kanske lär oss något . De påminner oss om vad vi har varit och vad vi klarar av. De lär oss vad vi ska undvika i framtiden. Det är vad man vill tro iallafall.
Men det är inte så det är eller hur?
Drömmen är att man äntligen ska bli lyckliga när man nått sina mål. Att hitta den rätta, slå oss sig ro och bygga en dröm med honom.
Alla har vi drömmar, när vi växer upp så bleknas dom och allt handlar om fakta, för endel så har dom drömmen kvar, håller fast vid den och lever upp till den, dom formar sitt liv så som dom önskar det var och drömmen blir en verklighet.
Jag tror jag blivit vuxen idag, slutat drömma, allt som var så klart och tydligt är nu suddigt som om jag behöver glasögon..
Men om det här är drömmen så vill jag vakna upp... Nu tack..
Allt är inte alltid som det verkar!
Ett fyndigt ord bevisar ingenting..
Jag och A har gått mycket fram ock åter hur vi egentligen vart vänner, och några gånger har jag även dragit upp det här, men det är väll kanske det där med kemin, vissa är helt enkelt anpassade efter varann precis så som pusselbitar är.
men också precis som vänner så är det med kärleken samma sak, man är handgjord för att passa en person, det finns mycket som man måste lära sig genom sina egna eller andras misstag innan man lär sig att hitta sina egna mått.
Men jag tror att när man väl hittar det så vet man det också, det finna inga om, kanske eller ifall att utan det bara är där, man vet det utan att behöva säga det, alla dessa tvivel kommer snarare när man blir rädd att förlora den pusselbiten som man har i sitt livs eget pussel. Tappar man den så blir det ett tomt hål där som inte kommer att fyllas igen.
Jag har kanske ett stort pussel men det är byggt av få bitar. Jag låter de som jag verkligen är säker på att få fylla upp varje tomhet men då får dom också stanna där i ont och gott, det finns bitar man måste lära sig av och bitar som lär sig av en själv.
Men dom finns där, och det är det som är viktigast!
inget är så vanligt som önskan att vara enastående
En ny doft sprider sig i lägenheten, kanske mestadels pga det nya skurmedlet men de känns som en passande tid ändå. Saker har fått flyttat er i mörkret och platsen som de tog upp fylldes med nytt starkare ljus med en mer lovande härlig framtid. Minnen som man inte längre behöver dammas av och packas ner, och nya få ta den platsen som skänker en leenden och den där spännande förväntningen...
Påtal om förväntningar så ligger det något i luften, trots min konstanta trötthet på senaste tiden så har jag fyllts stundom med ny energi just pga den där förväntningen. Ett snart som gör att jag känner mig som ett litet barn som väntar på julaftonen ett litet tag innan det inträffar.
Jag for omkring i mitt hem som ett yrväder, utan skuld tog jag bort gammalt, gjorde plats åt en friskhet och en doft som är okänd men ändå luktar så fantastiskt gott, för att sen stupa ner i soffan totalt slut innan man tillslut somnade till i badet på kvällen med ett leende på läpparna. Det är svårt att förklara en känsla, men ni som haft den vet precis utan att jag ger vidare förklaringar...
Never say you love me...
Dagen i all ära så bar det av åt nya destinationer till en vacker natur jag faktist kunde njuta av, ny bekanstskapskrets gav sig vika och tiden bara flög sin kos tills man snabbt fick erkänna att klockan hade åter igen jävlats med en. Att även så korta sträckoer kan te sig länge och en ny värld finns precis runt husknuten är det många som helt förbiser när dom traskar runt i sina spår utan att se sig om, dom som idag fick öppna ögonen för saker som precis stått brevid dom helt plötsligt inte var den färg och form dom trodde utan något helt annat, från att ha gått från en vänlig ko till att plösligt se att det egentligen är en köttätande blomma.
Jag såg mig om i denna ntursköna miljö och kände rät fort att detta är perfekt, lugnt stilla och harmoniskt, sådär som man bara kan önska sig av något. Det här blir bra och jag har fattat mitt beslut för bara några minuter sen innan jag började kluddra ner här.
Mitt illamående börjar också smått avta och jag längtar tills jag kan sätta tänderna imackan, idag var den inte nådig och den lär väll knappast bli bättre. Men min hunger som närmar sig likheten till ett glupsk monster är inte långt ifrån och jag kan inte fylla magen så ofta eller med så mycket som jag egentligen vill.
En stor dag vart det, en lång dag som försvann alldelles för fort, ett vackert beslut som vi i samma sek kom fram till känns helt rätt, livet är inte så komplicerat ändå.
Privat
Fredag hela veckan!
Nu slängde jag upp Twitter och följer strömmen. Visseligen vart jag medlem för en månad sen men inte riktigt haft tid med att pillra med min egna blogg så mycket som jag velat, eller skriva det jag velat skriva, dels pga andra bloggar jag fixar och dels pga alla måsten som kommer med under veckan. Min bok man kluddrar ner alla anteckningar man vill skriva mer om börjar bli smått överfull.
Livet har sitt ekorrhjul just nu och jag ser fram emot helgen att kunna göra lite andra saker än allt det vanliga, helgerna blir verkligen ljuspunkten i slutet av veckan och den avkopplingen man behöver från allt annat.
Jag fick iallafall iväg ett paket till min brorsdotter Nelie, hon fyller snart år så med lite tur så kommer det komma rätt precis den dagen hon fyller. Hela 4 år, tiden verkligen rusar iväg.
"Lina" i Gävle, hmm känner bara en person där men länge sen man såg honom, en trevlig prick. Och nej jag har faktist inte skrivit något om hur många syskonbarn som existerar eller när den/dom fyller här i bloggen. Jag kan ha en och jag kan ha två, you never know hehe.
Kul med läsar som skriver iallafall, ni får gärna fortsätta lämna tassar, jag svarar alltid, lättare när ni har någon blogg självklart men annars så gör man bara som nu, skriver i min egna blogg.
Vart precis klar med Stinas blogg, vart riktigt nöjd själv med den och fördelen är att man får många ideér till andra bloggar när man brainstormar med en annan bloggare hur hon/han vill ha det. Men just nu är man fullbokad med saker att göra, inte minst alla mail som ska gå igenom och sortera
Påtal om ond, enligt FB är jag ju Hitler själv och ett annat test skrev att jag var en rottis, att jag inte var den som ville gå runt och vara söt, hahaha, trodde det var det jag försökte med men.... Men samtidigt så var ett tredje test att jag var självaste Phoebe i vänner. Den stämde faktist bäst och prickade väldigt bra, allt från sångröst till personlighet!
Valborg, 1 maj and shit
Så min helg var som den vanliga vardagen man brukar komma med, bortsett från vissa undantag som att man ville grilla men detta eldningsförbud gör inte den saken så lätt.
Jag kan ju iallafall konstatera att de absolut enda solglasögonen jag funnit under de senaste 6-7 åren som jag faktist kan ha utan att se ut som en iditot är helt borta utan ett spår, jag hittar dom ingenstans och det enda som man lyckades rota fram var dessa vita/genomskinliga från typ 90talet, hur det kommer sig att jag hittade dom och inte mina andra jag köpte förra sommaren är och förblir en gåta för mig.
