När man idag fick se hur extremt lite (läs absolut ingen nytta alls) som tvål egentligen gör när det gäller bakterier så blir man lite mörkrädd, och jag känner mig redan yrkesskadad när jag sprang till apoteket och köpte sprit.
Men tvål är ju som sagt enbart just för smuts och absolut ingenting mer än just smuts, att ta bort det synliga som finns och sen är uppdraget slutfört. Inte konstigt att förkylningar sprider sig som en löpeld såfort skolan börjar när man tänker efter på hur mycket bara handkontakt i andra eller första graden gör.
Lite andra nyttigheter slank ner som omega och echinagard, jag kan verkligen inte bli sjuk något just nu. Tiden räcker inte till för massa onyttigheter som det, tack och lov så har alltid omega haft en positiv inverkan på mig när det gäller att hålla baciller i chack. En tur jag hoppas håller i sig ett tag till, iallafall terminen ut...

Det är förvånande hur fort kroppen vänjer sig med latheter men hur långsamt och mödosamt det är att bli av med dem. Mina raska promenader till och från skolan börjar snabbt ge resultat, jag ser ínte längre ut som om jorden är nära sin undergång när jag kommer fram till mitt mål, och alla dessa trappor ger en inte längre träningsvärk.
Men ändå så vill jag såmycket mer, som att ta den där timmesspringturen på kvällen och bara vara. Jag funderar stark på att ringa och fråga om jag får låna med mig Q för lite sällskap, och om inte annat lite motivation också.


(nästa gång: Saknad)

Jag borde vara nöjd, dom två senaste inlämningarna med ett varsitt VG lyser grönt på skärmen och kommentarerna till det är väl smickrande i sig. Men ändå ingen direkt kritik, jag fick inget M framför så det måste det ju finnas en anledning till att den bokstaven uteblevs.
Min egna kritik mot mig vill alltid kunna mer, bättre och helt perfekt. Vilket såklart inte alltid är omöjligt, hade någon frågat mig för 10år sen så hade jag blivit eldaglad över ett litet G, nu sitter jag och finslipar igenom dessa papper för att se vad jag kunnat göra bättre.
För bättre går det alltid att göra, ett G är oacceptabelt i min lilla värld. Ska man sattsa så kan man lika gärna sattsa till max. Kanske det är där också det negativa ligger i, att jag synar det lite förmycket, tar bort, lägger till, ändrar och donar tills den egentliga orsaken inte ens finns med.

Jag är min egen värsta fiende när det gäller det. Men också det är för mig att utvecklas vidare, att bli en bättre jag, brister ska suddas ut och den nya positiva karman ska överta.
Jag har väl mest två personer att tacka för den biten, en i största sannorliket, frågan är hur man återgäldar nått som inte går att röra vid, se, känna. Bara nått som finns och nått som är.


(nästa gång: Smitta)

Min vilja är större än vad det är möjligt till, drömmar är till för att förverkligas men när det inte längre handlar om mig som de ska förverkligas för så blir det plötsligt en helt annan grej.
Teoretiskt så skulle det mesta jag funderar ut funkar, men tänker man mer praktiskt så blir det desto värre med den saken. Min vilja gör mig ibland frustrerad.
Är det gentemot mig själv så i en egoistisk handling så blir saken en helt annan, då blir mitt tålamod mer oändligt även om jag ändå går in för att ju fortare de sker desto bättre, helst 5 minuter innan tanken ens dykt upp, det vore det ultimata på sin höjd.

Vissa saker är dock mera drömmar som man känner sig helt lugn med, dom som man vet kommer att uppfyllas på ett eller annat sätt, kanske inte precis som man vill men att dom kommer att ske, de som inte går att brådska fram med eller de som inte kan skyndas på. Det är dom jag också inte alls känner någon stress inför, det är dom största man har som man vill samtidigt ha lite ovetandes om, som en glad överaskning som komma skall, man vet den röda tråden men inte så mycket mer. Och det är jag fullt nöjd med, det känns även helt okej att hålla de runt mig som är med och balanserar fram på samma tråd i chack, dom som vanligtvis får hålla mig på rakt linje får ja nu tillfälle att återgärda samma sak.

Livet känns bra..
Helt perfekt kan jag säga..
Den där bollen av garn börjar nu ta form av min stickning, den där garnrullen som ska symbolisera mitt liv. Snart är stickningen klar och till det finns ju tillbehör att sticka till den, men de är just tillbehör, bara man får klar denna så kommer resten av sig själv. De behöver jag inte ens sticka ensammen.

..vart jag är påväg, jag behöver bara veta vart jag varit!"

Och mer rätt kunde han inte ha heller. Mer behöver man faktist inte veta.
Veckan har flugit iväg och även om jag lätt kan sova ut imorgon så är alarmet igång vilket som. Lika bra att fortsätta med vanan och få in den, då är det för mig lättare att jaga iväg tröttheten och det där men att kliva upp supersent gör mig ändå bara mer seg.
Allt är klart för veckan, det är riktigt skönt att helgen är på g i stormfart och idag så kommer G hit som en belöning för allt man lyckats åstakommit hittills. Vilket jag helt hade glömt bort i ärlighetens namn, jag hade fått för mig att det var på tisdag men efter en dubbelkoll som har blivit en bra ovana så insåg jag snabbt mitt misstag när de gäller tiden.

Solen skiner och iochmed det så ska jag ut i affärer och härja lite, måste inhandla mera, tänkte bli mer organiserad minsann och hittills har det funkat bra även om min kalender redan är nerklottrad inkl helgerna så känns det helt okej att ha 100% koll på läget för det mesta, nu ska jag bara banka in alla tider utantill i huvudet.

Så var det åter igen dags för skolbänken. Men lätta steg fumlade man sig fram i massan för att sen se listan med alla tänkbara möjliga namn och ord och till ett av de ställerna skulle jag. Självklart hade jag inte den blekaste aning om vilket det var jag skulle till och kön till receptionen var inte ens ett alternativ till att ställa sig i, tydligen så hade fler samma svårigheter.
Brevid mig stod en som såg änom mer förvirrad ut än vad jag gjorde, den framför såg smått vilsen ut hon med tills en av hennes bekanta skuttade fram och förklarade vart hon skulle. Jag och hon som stod brevid mig hakade snabbt på det tåget och hoppades på att dom gick rätt, vi beslöt oss för att det kunde ju inte bli mer fel än att stå kvar ikön iallafall, en chansning. Den visade sig vara rätt, klassrummet var precis det vi skulle till.

Väl där så var det enheldel förändringar, vissa till godo, andra som gällande böcker och fumlandet med flera lektioner ihopsatta var mindre uppskattat. Sist man hade det var i gymnasiet, där på något jäkla sätt lyckades jag klara kurserna även om det var 3st olika i samma och jag hade inte den blekaste aning om vilket jag just i den stunden satt och läste till eller vilket prov som komma skulle.
Nu hoppas jag att dom här lärarna tänkt steget längre så man har lite mer koll. Att dom sen fått för sig att byta böcker var ju också sådär mindre roade, jag känner inte för att igen slänga ut flera tusen på massa böcker men plånboken får snällt lida. Första lektionen är redan imorgon och då ska böckerna finnas tillhands, tack och lov är just de böckerna de gamla goda.

Det var enheldel nya folkar också, klassen hade gått från 10talet till 30talet, varav i reserv så stod kön på ytterligare 20talet personer. Så vi fick snällt gå in en och en och snacka om hur seriösa vi var med utbildningen då det var många som ville in. Nu verkar lektionerna vara mer organiserade också, jag känner redan att jag har bra koll på allt och schemat ser helt okej ut. Mindre roande var ju att terminen varar ända till den 7 januari!

.... sometimes they come back!

Vissa dagar är helt klart värt att minnas, skrivas ner och förgyllas helt och hållet.
Lördagen var en sådan dag som inte kunde bli så mycket mer perfekt.
Det på mer än ett sätt, men att bara bada, sola, fika, äta, ta de lugnt och avsluta med ett riktig storstädning av gamla rostade minnen som hemsöker i bra sällskap är något jag verkligen kan rekomendera flera till.
Att ta en dag till att bara vara sigsjälv med all tid ivärlden, med allt som kretsar därute att få stanna långt bortom som i en annan galax är som en hel nyrenovering av ens egna själ.
Sommarens lov avslutades med den klart bästa dagen att anmärka denna sommar på. Jag hoppas att höstens mörker kommer med samma perfekta start, året börjar inte vid årsskiftet, det börjar vid sommarens slut och bättre start kunde jag inte få.

Även om hela sommaren har vart heltklart mycket upplevelser, givande nya lärdomar och minnen förlivet så är det en sommar jag lägger extra märke till.
Mycket nytt, några nya vänner och jag har växt mycket som person, lärt mig såmycket mer och framförallt så har den vart alldeles... alldeles... underbar!

Det är mycket man ska lära sig i livet, dåliga ovanor ska brytas, nya vanor ska införas, människor kommer och ibland kommer dom tillbaka.
Man ska bara våga öppna dörren igen, oftast förblir den stängd, har dom en gång passerat ut så är det deras val att ha låst och slängt nyckeln.
Men så finns det dom där fåtalet gånger man faktist letar upp nyckeln igen och tillåter att dörren åter igen öppnas. Den gången man är villiga att ta den sparken, risken och gräva ner sin egna stolthet.