Bortom Stjärnorna
Gamla stjärnor mörknar tillslut och faller bort och nya tar snabbt över deras plats.
Både med glädje och endel tråkighet så tar man ändå en sista titt innan den helt slocknar och en snabb resumé av vad som varit så går man vidare och tänder den nästa som tagit in sin plats redan och bara väntar på att få lysa upp ens väg.
Jag trodde det skulle bli annolunda med några stjärnor, dessa skulle man anstränga sig med att putsa, spraya med lite förnyelse men ändå så visar det sig att det är som vanligt.
Tillslut så orkar dem inte lysa för länge och jag orkar inte sköta dem som jag borde. Två faktorer som gör att båda inser att det är dags att dra ur kontakten.
Det är mitt val, och jag är inte nere, jag kan inte ensam sköta den, den måste ha viljan att vilja skina med, den delen är upp till den och inte mig, vill den inte så är det för min del dags att släcka ner.
Men den nya skiner där, och jag tittat och ler, kankse denna gång, vem vet, det får tiden utvisa.
Mitt troende
Jag tror på morgondagen, att det som inte kom idag kommer imorgon. Det man inte kan nu det man imorgon och det som man inte ser idag ser man imorgon.
Jag tror på att våga släppa gårdagen. Att våga ta nya tag och låta det som var förbli i dåtid och inte hämma ens nutid. Att man ska våga öppna sig för det nya och inte låta sig styras av det gamla...
Ibland räcker det med att smaka av det goda, man behöver inte dricka upp allt ur glaset för att kunna njuta till fullo och ibland måste man äta mer än vad som finns för att verkligen kunde känna av smaken även om glaset känns bottenlöst.
Ibland räcker det med ett ärligt "förlåt" för att kunna ta sig igen det största hindret även om det är riktat mot en annan så är det menat mot en själv och ens egna synder. ´
Även om solen slår emot en på max så kan den inte alltid nå ända in där kylan är som påtagligast. Endast en dörr med en nyckel som man gett någon annan kan öppna och låta värmen släcka kylan från dess törst, kanske är nyckelhållaren inte den man man trodde är längst bort utan den som stått brevid en hela tiden om än osynlig.
Fördelen med att inte veta är att okundskapen är för alltid töstig på att suga upp mer än den egna vikten är i den dubbla. Men ibland är tårar det enda som kan sägas och förståelsen kommer med morgondagen.
Ovissheten är en välsignelse många missbrukar ty den fylls på så som ett tidsglas förr eller senare och kommer tillslut vara fullt, sen om det är fullt med skräp eller fullt med det vackraste måste man själv välja ut utan att påverkas av dom som står brevid även sina egna ekon.
Fördelen med att veta och kunna ändra vad som ser fastkedjat ut är i fri vilja något den naive endast tror på, dock har denne då aldrig någonsin riktigt älskat eller aldrig riktigt hatat för en sann kämpe slåss för denne älskar dem bakom och inte för att denne hatar dem framför.
