Nu är den sjukt jobbiga sommaren här, början är alltid värst dock. 
Dagarna blir fylld av illamående, huvudvärk, klåda, utslag och trötthet utan dess like. 
Runt Juli där någon gång börjar det bli bättre, lagomt till augusti så funkar jag sådär igen precis när den härliga kylan kommer tillbaka, kanske därför de börjar bli bättre nu när jag tänker efter, kvällarna svalkar igen. 

Men det är nästan en svordom att säga att man föredrar vintern. Jag har ju mina anledningar till det, men många, inte alla, har svårt att förstå att de varmaste dagarna stannar jag hellre inomhus, att jag på eftermiddagarna ibland måste stänga in mig i ett svalt mörkt rum. 
Jag kan inte ens duscha eller bada när de är för varmt, ironiskt nog är jag en väldigt frusen person av mig så ibland blir det lite problem men det löser jag genom att dricka något varmt istället eller krypa ner under ett extra täcke. 
Detta gör sommrarna till ett rent helvete ibland, jag laddar alltid med kallt vatten innan jag går någonstans, ser alltid till att inte vara ute för länge utan sällskap om de är på öppen mark där solen är ifall jag skulle svimma. Nu har jag inte svimmat på flera år, men de mer pga erfarenhet att jag lärt känna min kropp ordentligt.

Ja har vi inte alla diskuterat det någon gång. Har blondiner verkligen roligare? 
Jag har vart alla tänkbara färger, haft alla möjliga frisyrer. På det så har jag nu en helt ny hårfärg jag faktiskt aldrig testat innan. 
Något jag är tyvärr rätt säker på kommer bli modefluga också som den trista biten. 
Men jag tog och testade kopparblondt hår. Det finns numera åtskildiga märken och olika nyanser av det i affärerna, förr fanns det inte en enda när jag började leka med håret, kanske lika bra det. 

Att jag ät en jäkla kameleont och det är ett helvete i sig, man velar som bara den. Hade hellre föredragit att vara den som passar i en hårfärg enbart. 
Här är lite av det röda hårets portfolio

Jag har aldrig vart den där personen som är mycket för att festa. Ändå så är de jag umgås med däremot det, men de accepterar att jag inte är så sugen på att dricka alkohol eller gå ut och få öronen krossade av för hög musik. 
Men man märker att så fort man träffar någon ny så är de snabbt "men vi måste ut och festa nångång", eller de sedvanliga "nästa gång vi ses måste vi festa ihop" 
Kan man inte umgås utan alkohol och krogen, utan måste andra så promt ses där man ändå knappt hör varann eller vara omringad av andra som skriker och tjoar. 
Nu har jag både en mild socialfobi samt väldigt mild form av tinitus (märker de bara är de är knäpptyst) som gör sitt till att jag inte finner de där särkillt roande. Men det är mestadels pga min personlighet att jag inte riktigt ser poängen med det. Ibland nån gång då och då kan jag hänga med, då jag ber om det själv. 

Men i det stora hela är de rätt frustrerande att alla alltid ska anta att alla andra är som dom själva, att de är skitkul, roande, de är enda sättet att umgås eller samla folk. För mig innebär all hög musik ringande i öronen och huvudvärk, alkohol ger mig bara panikkänslor då folk tappar kontrollen och blir extremt närgångna (jag klarar knappt av kramar från vänner än mindre från halvt bekanta) 
Nu är jag inte superanti det, det kan vara kul men det i måtta. Jag är den som kan gå ut 1-2 ggr per år och känna de är lagomt. Jag är mer den som föredrar att umgås under en middag, spelkväll, närmsta vännerna samlade för något gemensamt som grillning eller minigolf, eller bara på tu man hand med någon.

Jag rotade igenom lite gamla skolpapper och hittade intyget där jag fått BVC vaccin. 
Det är mest dåliga minnen från det, jag är alltid försiktig med att vaccinera mig och är en av de personer som undviker de om jag kan. Ja, jag är en av de som skippat vaccinera mig mot fågelflunsan, grisflunsa, koflunsan, hästflunsan, solflunsan.. Ja allt vad de nu finns och kommer upp. 
Det mest för jag lyssnar hellre på min kropp än läkarna, känns det fel så är det fel helt enkelt. Denna BCG kändes riktigt fel men vi var tvugna att de det för att få gå utbildningen. Helt sjuk, det står rätt tydligt också att de med  immunsuppressiv behandling inte skall ta detta samt de med problem med imunförsvaret. Vilket jag påpekade också till både lärare och sköterskan som tog sprutan men båda viftadet bort det. 

Med smått panik gick jag ändå dit, tog sprutan och hoppades dom hade rätt, jag ville ju ändå gå klart utbildningen jag påbörjat. men det visade sig att alla hade fel och min magkänsla rätt..  
Bara några timmar efter jag tagit sprutan började jag må dåligt. Dagen efter mådde jag extremt dåligt, fick gång på gång blodtrycksfall och svimmade, hög feber, yrsel, extrem huvudvärk, kramp, ledvärk. Febern höll på i veckor, ledvärken, huvudvärken i månader även blodtrycksfallen tittade in då och då.
Idag har jag en stor blåsa där de togs, en mindre är normalt att få men denna ser konstant irriterad och inflammerad ut, ömmar än idag 2 år senare. Ett hemskt fult ärr som är omöjligt att missa och som många påpekar också.

Har inte de flesta råkat ut för de, eller till och med orsakat de. Detta med rykten!
Det är ett lustigt fenomen på så sätt, vad vet andra om en person som de själva inte vet? För egentligen så kan en persons egna omdöme - inte bara om andra men även de som involverar sig själv, visa sig att det inte är ett dugg bättre än den information denne baserar allt på. Det som kommer ur någons mun visar mer hur den personen själv är snarare än hur den personen de pratar om är. 
För helt ärligt, om din vän ständigt snackar skit om "lisa" eller har massa smaskiga berättelser om "pelle" funderar du då inte på vad denna vän säger om dig och det du kanske talat om, för helt ärligt snackar någon mycket om en annan så är du själv inget undantag för denna person. 

Rykten som sprids går alltid som en löpeld, det påminner mig om den där leken man gjorde som liten, man skulle viska en mening till personen brevid en sen så skulle den personen säga det till nästa och så vidare. Den sista personen skulle då säga högt vad meningen är. Jag tror aldrig jag vart med om att den sista sagt rätt mening, inte ens i närheten av lika. Och så är de i verkligheten också, några detaljer ändras, några ord byts ut, tillslut så handlar de om något helt annat.
Men rykten dör också fort, precis som en löpeld så dör de snabbt ut, sanningen däremot den stannar för evigt. För rykten sprids inte förs de nekas, nekas de blir de genast mer snack om det, teorier, konspirationer... För rykten är helt enkelt bara improviserade historier påhittad av en intrigant person, en intrigmakare som tror på alla rykten så som sina egna och känner ett starkt behov av att föra dom vidare. 

Dom vet ingenting, men de tror sig veta allt, detta pekar tydligt mot en politisk karriär!
Det krävs inte en välutbildad person för att kunna skilja fakta mot information. Det krävs bara att en person stannar upp och bildar sin egna uppfattning, att den är så pass stark att den trots allt inser att det finns två sidor av allt, rykten kan inte vara en person utan kräver en till. Bara en stark person är villig att lyssna på båda sidor, men ändå kunna bilda sig en egen uppfattning av det. 

Jag satt på ett nerfallet träd täckt av mossa, allt var som taget ur en film. Bakom mig var det tät skog och en rätt hög och brant kulle. Framför mig stupade det tvärt neråt. Jag såg ut över fältet och såg några rådjur längre bort, betandes helt ovetande om att de var bevakade. 
Jag brukade njuta av att komma hit, här kunde jag känna mig bekymmerslös, min hund brukade nosa runt eller gräva efter någon pinne, jagade aldrig djur så koppel här ute var inget jag brydde mig om. 

Nu var det annorlunda, jag visste inte hur morgondagen skulle se ut. Jag hade ingenstans att ta vägen, för första gången så satt jag här bekymrad och djupt orolig över inte bara framtiden utan redan över de närmsta timmarna. Pappa var borta, mamma var borta, mamma någonstans utanför stockholm med en sambo jag inte klarade av, senaste mötet med honom innebar bara smärta. Pappa visste jag inte vart han var alls, lägenheten var uppsagd dit jag annars kunde skydde mig mot både hunger, väder och vind. Men det var då, detta var nu, dåtid hjälper inte nutid helt enkelt

Jag var rädd av tanken att inte ha någonstans att kalla hem längre. Men samtidigt så kände jag mig stark, min moster som bodde allt för långt bort visade sin oro över mig, den tanken värmde, jag minns ännu idag både hennes ord och hennes röst när hon gång på gång ville säkerställa att jag hade någonstans att ta vägen. Att veta att hon fanns där var en sådan styrka, hon var min klippa när jag satt där ensam. 
Jag lugnade henne, allt ordnar sig. Det fixar sig, för det gör det faktiskt. Det var en hemsk tid med ångest, stress, sorg, hunger, köld men också glädje för jag visste att det bara var tillfälligt även om tillfälligt var några veckor eller några år så var det bara tillfälligt. 
För det är så, allt det onda är bara tillfälligt. Förr eller senare vänder det och allt hänger på en själv att varje dag ta ett steg framåt, resten ordnar sig av sig självt! 

Ja som tidigare inlägg så har jag massakerat mitt hår rejält, nedan ser ni resultatet. Jag har gått från detta till detta

1. Starten, 6 månaders vila, ingen klipp, ingen färg, inget platta eller dona. Bara knut, fläta, inpackning som gällde 
2. Till detta när jag fixade till de med en kökssax och Mood ultrablond som en present till mig själv att jag var bara några kilon från mitt mål i viktraset.
3. Detta vart efter en riktig frisör fixade till mitt hår, som längst rök 1 dm av det och klipptes upp i etapper till lite övanför örats höjd ungefär 
4. Tadaa, färdig. Nutrisse Golden Pralin tillsammans med mina naturliga röda pigment fick jag lite kopparfärgat. Nu ska de vila lite och jag ska vänja mig sen blir de mer koppar i håret. 
Jag har även slutat med schampo vilket överaskade mig med att min mjäll försvann också

Vad tycker ni, Hiss eller Diss?
Passar ja bättre eller sämre i mörkt?
Vad tror ni om min grund idé att få kopparfärgat hår?

Där står dom på parkeringen, överstylade bilar med sina pysventiler och hårdhudade killar i kepsar och händerna i fickorna med lite böjd rygg som gärna skryter om sina hästkrafter de har under motorhuven med grov röst. 
Tjejerna ser på från lite distans i egen grupp eller de få andra som står mer inne bland bilhänget flinar stolt upp mot sin kille när han berättar som senaste streetracet eller hans nära möte med snuten.
Riktigt häftigt, farligt och spännande med snabba bilar!

Där på ridbanan valsar en tjej runt på sin häst, lite dressyr dansar de fram så dammet yr runt om dem, hon hoppar ner och möts av fler tjejer som hästen puffar lite på, massa fnitter och gullande med hästen går de sen in i stallet för att borsta, kanske göra lite flätor i manen också under tiden de tjattrar vidare. 
Mockas måste de ju också göras, kul att stå där upp till knäna med hästbajs, för att inte tala om lukten som blir av allt som kommer med dessa hästar och sätter sig på kläderna.

Eller hur var det med det egentligen?
Killarna som håller för näsan när en hästtjej går förbi korridoren, de andra tjejerna som rynkar på näsan. Undrar om dom tänkt på att dessa hästtjejer, dessa "fjollor" sitter på 400-800kg av egen ren vilja och kan kontrollera ett flyktdjur med bra sin kroppsspråk. 
Visst kanske de ser coolt ut när Bert dundrar förbi med sina 600hk metallbit som enbart ens kan röra sig pga hans fot på pedalen men kollar man på Lisa som styr sin 600kg häst över ett hinder på 1.20, eller när hon får samma häst att dansa och göra precis som hon vill med bara några enkla sätesändringar eller små osynliga gester av tyglarna, där har vi 600kg som har sina egna ideér, sin egen vilja, som vid minsta lilla lätt skulle kunna döda i en enkel rörelse eller vid minsta fel reaktion skulle ridturen sluta i katastrof. Hästen har ingen on eller offknapp, den gasar inte för den är gjord till de utan den gasar för den vill, för att ryttaren frågar. 
Hur fjolligt låter det egentligen? 

Många men inte alla har lyxen att få en vän för livet i samma sek de föds. 
Det skiljer 5 år emellan oss men det kan knappast märkas då vi tänker, funkar, reagerar och beter oss läskigt lika. Det är på gott och ont, som yngre så slog vi näst intill ihjäl varann, de mest för hon var världens mest bortskämda snorunge som också utnyttjade det till max, men också för att hon var en bortskämd snorunge rent allmänt. 
Nu är hon bara en snorunge, men det kan man stå ut med. Skämt och sido, det var ett tag vi inte snackade alls, vi bor på helt olika ändar av Sverige och det syndes som de fanns ingen idé till det. Ändå så tog jag upp telefon och ringde en dag, och jag ångrar det inte. 

Efter det så är vi närmare än någonsin, vi vet var vi har varann, ställer upp för varann, och är det något så kan vi alltid lita på att den andre finns där för en. Nu snackar vi mer som vänner än systrar, det är en härlig känsla att ha en vän man vet alltid kommer finnas där, alltid är ens stöd precis så som jag är hennes. 

Jag har aldrig rökt någonsin, inte ens testat, inte ens haft en cigg nära min mun. 
Inget jag varken skryter med eller är stolt över, det är bara så det är helt enkelt. Mina vänner röker, familjen röker, närmaste röker. 
Dom flesta säger att dom började röka för grupptryck eller för att de är gott. Inget av det köper jag, jag har sagt att jag helt ärligt kommer börja röka den dagen någon kommer med en enda positiv grej med det som överväger något av det negativa
Det är knappast gott första gångerna det har jag nog aldrig hört någon säga, grupptryck är bara ett bevis på svaghet för sin egna individuella åsikt och jag kommer nog aldrig hålla med eller göra något jag anser inte är något jag kan stå för. 

vad är grejen, helt ärligt jag förstår inte?
I mellanstadiet/högstadiet försökte mina sk "vänner" försöka få mig att röka, trycka på mig det, envisas, tjata övertala men nej, jag såg inte någon anledning till varför. Jag växte upp med att det är tufft, fräckt, fränt och så vidare men ändå så ser jag mer det negativa aspekten med det är större än det positiva. 

Och nej jag är ingen ängel men jag gör det jag kan för jag ska hela livet stå till svars för vad jag gjort och vad jag gör. Då gör jag också det jag tror på är rätt för mig, något jag inte behöver försvara utan det är helt enkelt den jag är.
Gravida som röker, ptja förakten och äcklet jag känner för er finns det inte ord för. Rökare i busskuren, vi väljer att inte röka, inte ni så tvinga inte på oss eran rök tack. Rökare inomhus, det är erat hem inte mitt, men hos mig får ni snällt ställa er ute, jag skiter i om de är 35 minus. 

Jag dansar i flammorna. Elden slukar och förtär mig. Jag brinner, står i lågor. Blodet kokar i mina ådror. Passionens lågor slickar min hud. Det är både skrämmande och upphetsande. Jag är impulsen till förändring. Jag är förändring! Jag är handling och kaos, valet och vägen.

Hetta, ånger och ensamhet. Hjälp mig, skydda mig. Håll mig i dina armar. Smärta och förvirrande, vad var det som hände? hopplösheten omfamnar mig, skyddar mig. Vill springa men benen rör sig inte.
Gott på ont, vad är vad. Upplösning, klarhet, inget ansvar - ingen sorg

En kyss ska enligt mig inte vara en Kyss. 
Utan en kyss ska vara Allt.
Den ska mötas vid läpparna som en stubin möter sin slutdestination. Läppar som träffar läppar exploderar och fyller snabbt hela kroppen med en varm mjuk känsla, ansiktet stiger i färger som man nästan kan höra hur de sprakar som elden själv i de hetaste momentet.
En kyss tar bort alla tomrum, fyller en i minsta lilla vrå. Skänker ljus lika stark som solens så inget är mörkt ens av den minsta skuggan. 
Den tar andan ur en, och inte ens när läpparna släpper varandra vill man gaspa efter luft utan man håller kvar andan rädd för att släppa ut värmen som den fyllt en med. Man vill hålla kvar ögonblicket så länge de bara går tills de röda på huden blir blå.
Om ens då vill man dra efter andan för att fylla på, man vill det ska vara för evigt.

Sådär sjuk, ibland hatar jag att ha kasst immunförsvar. Minsta lilla och du kan ge dig på att jag blir smittad. Detta trots jag är flitig med både tvål och handsprit.
Ändå är jag en av de som vägrade vaccinera mig mot alla dessa influensor, ironiskt nog så verkar jag ha naturligt immun mot dom även om många idiotförklarade mig när epedemin härjade (jag räknades till riskgrupperna) och jag stod på mig att aldrig, dör jag så dör jag men känner jag min kropp så kommer de bara bli värre om jag tar sprutan. 
När man sen såg alla biverkningar efteråt så är jag mer än glad att jag lät bli och lyssnade på mitt hjärta, och de som förut var nästintill arg på att jag vägrade håller numera käften. 

Men det var då, förkylningar kommer jag tyvärr inte undan, inte feber eller hosta heller. 
Nu står tempen på 38,5 vilket är skyhögt för att vara mig som i vanliga fall har 35-36 i normaltemp. Fryser ena stunden, svettas andra och hjärtat slår som en hammare.
Men men varför gråta, jag läser en bok, öppnar ett fönster, gräver ner mig under täcker och väntar ut skiten bara. Det är ju ändå bara en fis i rymden jämfört med hur sjuk jag är ibland jämfört med Crohns

Fick ett väldigt arg inlägg om att jag var den mest falska provocerande ja.. personen som bara ville ha uppmärksamhet. Allt för att när hon frågade om hennes kattungar var söta och jag sa nej, jag tycker inge djur-människobebisar är söta. 
Vad skulle jag säga, ska jag ljuga? skriva ja åååå vad söta dina är.

Okej kära bloggare, jag behöver er hjälp.
Det är så att jag inte har något eget tycke när de gäller mitt hår. Jag velar konstant! 
För inte allt för länge sedan så fixade jag ju om mitt hår lite (ses här), jag hade inte färgat de på nästan ett halvår och min naturliga mörkblonda hade kommit fram en bra bit.  Men nu så saknar jag de mörka rätt mycket, mycket för det ser bättre ut när jag sminkar mig, samt att jag älskar att kunna matcha ögonbrynen med hårfärgen men samtidigt så alltid när jag bytt färg så har jag ångrat mig och blivit blond igen. 

Och det där velandet pallar inte mitt hår längre, som ung så var de starkt och tålde massa stryk men nu så är de rätt mycket skörare. 
Så slutsats, borde man fortsätta med blond eller ska jag våga mig på att bli brunett? 

Efter att ha pratat med Jilina så kom jag på att detta med socker i ens drycker inte alltid är så uppenbara. Tog med de mest vanliga dryckerna i vardagen men även så kallade hälsodrycker eller dietdrycker. 

Vanliga drycker:
1 Cola burk = 12 st
1 Glas juice = 7,5 st
1 Glas oboy = 10 st
1 Glas mjölk = 3 st (innehåller dessuom laktos "mjölksocker")
1 Burk Red bull = 8 st
1 Glas öl = 3,5 st (låt dig inte luras dock då öl kryllar av kalorier)